fredag 27 mars 2009

Men kom igen Bore!

Nu får det snart ge sig! Vädret alltså. Visst ska det bli över 10°C nästa vecka, men måste man börja förespråka ökade CO2-utsläpp bara för att man inte vill ha snöfall sista veckan i mars? Aprilväder finns väl etablerade och beskrivna, men detta är en månad för tidigt. Det är säsong för snödroppar och vintergäck nu - inte snöflingor och isande snålblåst.
Jag borde som småbarnsförälder jubla och tänka att "nu kan ju barnen vara ute i snön hela helgen och åka skidor och slänga sig med dödsförakt utför pulkabackarna", men jag vet ju att all snö inom en halv dag kommer att förvandlas till...just det, dynga. Så istället för härliga uteaktiviteter i morgon så kommer vi istället att dra oss för att ens släppa barnen utanför dörren. Vi har ju vetskapen att de i så fall kommer att komma in täckta i geggamoja, och utan grovkök för att spola av overaller och regnställ så känns det inte ok efter en slitsam arbetsvecka. Trött och tråkig pappa kanske, men jag skyller på "snöfall i mars, argh".
Tilltron sätt därför uteslutande till nästa veckas väder så att sonen nästa helg istället kan hjälpa till att måla räcket på altanen. Perfekt.

söndag 15 mars 2009

Värdet av vänner

I kväll var speciell. Sällan ungås man. Punkt. Detta  gäller alla föräldrar. Come thirtees, come sixties. Man ägnar sina vänner mindre och mindre tid - jämfört med den tid man la på sina kära för bara ett par år sedan är det ju ett rent rån i jämförelse. Ikväll fick jag en del revansch. Medan min käre gamle kollega står bakom mig och kör Sweet Home Alabama på en stålsträngad K. Jairi från gud-vet-när och häller i sig rumstempererad J.B.  (ok - just nu använder han J.B.-flaskan som steel guitar plektron) så sitter jag framför laptopen och försöker avnjuta den själsbalsam som flödar över oss. Detta är vad det handlar om. Kärlek. Kärlek till livet. Musik, barn, karriär, äventyr, what get's you going.
Snart är det dags för mig att lämna detta rus av Knockin' on heaven's door, Wish you were here, och andra Pink Floyd- och Thin Lizzy-klassiker. Detta får mig att älska allt. Livet, kärleken, allt. Wonderwall får avsluta whiskyn och kvällen...eller...?
Förlåt, nu spelas Joe Dolans You're such a good looking woman, jag kan inte sitta stilla. Suspicious Minds avslutar kvällen..Punkt!

lördag 7 mars 2009

Tid är pengar

Oj vad man skulle kunna tjäna pengar på oss. Då pratar jag inte endast om oss som enskild familj, utan om dubbel-arbetande småbarnsföräldrar med hus och trädgård eller bostadsrätt och föreningsliv i allmänhet. Många företag har naturligtvis förstått detta sedan länge, men allt för få tror jag. Här måste finnas en väldig outnyttjad potential.
När jag i mitt dagliga arbete försöker hjälpa mitt företaget att bli effektivt - både ur ett kostnadsperspektiv men också ur ett övrigt resursutnyttjandeperspektiv - så genomför vi förändringar som oftast kan uppfattas som självklara i sig, men som ibland kräver ett oerhört pedagogiskt pådrag för att få alla medarbetare med på resan. Anledningen till detta är oftas att "man är sig själv närmast" och att alla initiativ som ska införas som rubbar ens kända värld ses med naturlig skepsis. Man vet vad man har, men inte vad man får....Detta var en liten utsvävning, men poängen är att det i de allra flesta fall blir en förbättring av den dagliga rutinen och att man får tid till att verkligen göra det man ska och är bäst på.
På samma sätt är det med oss som familj. Vi har fantastisk många uppgifter att lösa varje dag för att driva runt det företag som är vår vardag. Nu har vi sedan ett par veckor köpt in städhjälp. En gång i veckan kommer ett företag och städar hela huset. Det kostar naturligtvis lite pengar, men numer har vi i alla fall en regering som har förstått att det är ett nollsummespel för staten att subventionera arbeten som utförs i hemmet (inkl. ROT-avdraget). I de flesta fall går staten faktiskt till och med plus på att ge tillbaka en del av våra redan skattade pengar. Som en ren bonus konkurrerar man dessutom ut allt svartjobb.
Samma vecka som vi började med städhjälp så knackade en lokal mellanstadieelev på dörren och undrade om vi ville köpa en bukett tulpaner med leverans ett par veckor senare. Vi älskar blommor, men har faktiskt inte köpt några på ett bra tag. Då gick det upp något för mig. Det är ju precis detta vi behöver. Någon som tar hand om detta lilla exta som man allt som oftast glömmer eller skjuter framför sig för att man inte hinner. Tänk att ha en lista på saker som man skulle kunna prenumerera på. Leverans av blommor varannan vecka, frukostbullar på söndagar, städning varje vecka, biltvätt en gång i månaden, etc. Det är typiska aktiviteter som vi håller på med som familj, men som vi egentligen inte vill göra. Dessutom är vi inte speciellt bra på det. Vi skulle helt enkelt outsourca saker som inte tillhör vår "kärnverksamhet". Familjen kan ju numer ekonomiskt fungera mer som ett företag eftersom tjänster till hemmet är avdragsgilla, d v s i princip skattebefriade.
Det vi är bra på är att arbeta, planera mat och handla, ta hand om våra barn, pyssla med hemmet, träffa vänner, etc. Andra familjer är bra på annat. Man skulle kunna kryssa i det man inte är bra på eller vill göra och låta någon annan göra det. En helhetslösning helt enkelt. Eftersom allt detta kostar pengar skulle man behöva arbeta lite mer - men det är ju det man är bra på! Tidsmässigt blir det ändå ett nollsummespel.