Förvärkar

Vi var inne på Danderyds Sjukhus för ett par veckor sedan då Matilda fått lite förvärkar. Eftersom hon inte känt av förvärkar med de andra två kidsen så ville barnmorskan kolla upp att lillan i magen mådde bra. Fastspänd som en försökskanin lyssnades och registrerades det hjärtljud i en timme. Vi som ännu inte riktigt kommit in i full förståelse att det bara är ett fåtal veckor kvar nu tills vi är fem i familjen, fick en snabbresa tillbaka till hur det ser ut och känns i en förlossningssal. Den svaga, söta lukten av lustgas, de plötsliga, dämpade bakgrundsvrålen från kvinnor i smärta, och inte minst den euforiskt ljuvliga personalen på Förlossningen. Dessa änglar som liksom svävande glider runt mellan salarna och pysslar om kvinnorna, men även de tillhörande blivande papporna. När Matilda spänts fast i mätutrustningen så vände de sig till mig och undrade om jag ville ha något. "Kanske lite äppeljuice om det finns? Jag har lämnat blod idag och är väldigt törstig.", sa jag och vips kom det in en bringare med nyblandad, iskall äppeljuice. Vilket välkomnande! För att visa tacksamhet mot den visade generositeten kände jag en konstig press att dricka upp allting, vilket jag också gjorde. Resultatet blev så klart en hysterisk kissnödighet resten av kvällen.
Bebben mådde i alla fall prima och var inte på väg ut ännu. Vi fortsätter vänta med spänning!

Planeringsdag på dagis

Dagis har stängt p g a planeringsdag. Vårt familjekooperativ till förskola stänger någon dag per termin då personalen har planeringsövningar. För oss innebär det att barnen måste vara hemma och därmed också en av oss föräldrar. Tur att man inte har ett 9-till-5-jobb som tvingar en att vara på plats. Över internet sköter jag arbetet medan barnen kollar på TV. Ja, jag vet, kanske borde jag leka förskolefröken och hålla på med diverse pedagogiska övningar med mina barn idag, men jag har tyvärr inte riktigt tid med det just nu. Eller rättare sagt, jag prioriterar min tid annorlunda. Tid är ju det man alltid har...
Jag känner mig dock inte som en dålig förälder bara för att mina barn lär sig räkna och bokstavera framför TV:n med Fem myror är fler än fyra elefanter. Tvärtom, de förtjänar att mysa lite. Alla andra vardagar håller de på utomhus sex timmar om dagen på vårt Ur och skur-dagis. Så när kvicksilvret visar -11C och snön går upp till magen på dem, så är det ok med lite slöa inomhusaktiviteter. Sonen gör i alla fall tummen upp!

Nytt år, nya tapeter

Nytt år! Något nytt måste hända. Min fru Matilda ser ut att spricka när som helst - så gravid börjar hon bli. Ett av de absolut vanligaste fenomenen hos blivande mammor och pappor är tydligen att vi utan egentligt motiv börjar "boa". Trots att man redan bor i ett hus med väggar, tak och golv, så påbörjas en tid av fixande, bakande och syande så fort graviditeten påbörjas. Det är en underliggande drift som plötsligt väcks till liv och säger till kroppen att börja bygga ett bo för det kommande barnet. Hos oss har det tagit uttryck i att Matilda har börjat baka hysteriskt och jag har känt en otvingad lust att sätta upp tapet. Som exempel på min frus bakmani är att hon i helgen kom och sa "Jag tänkte baka en laddning vaniljkrämsfyllda sockerbullar, vill du ha?". Det är inte normalt. Vanliga människor bakar kanelbullar på sin höjd...

Gällande tapetseringen kan jag inte säga att det egentligen var på mitt initiativ. På ovan manér kom Matilda till mig för någon vecka sedan och sa att vi verkligen borde byta tapet i pianorummet. Så fick det bli. Sagt och gjord, samma dag tittade vi ut en gammalsvensk tapet ("Hudiksvalls Teater" från Duro) och beställde den. Jag började i helgen och har nu kommit halvvägs genom rummet. Snygg tapet, eller hur? Man kan skymta den gamla tapeten uppe i vänstra hörnet. Got to love the mönsterpassning!