Årets sista dag

Hemlig nyårsmeny vankas på Kobjer i afton. Vänner som besökte oss i Stockholm förra nyår har bjudit i afton dans i Lunds centrums utkant. Mycket trefvligt. Jag hoppas på surf 'n turf av något slag, dels för att det är lite av en tradition kring årsskiftet, dels för att det är mycket gott med en liten kräfta varvat med ett gott köttstycke. Kanske toppat med lite skumpeliskump och en spänstig röd spanjor också. Mumma!
Vad det nya året håller i sitt sköte är fortfarande oklart, men desto mer diskuteras det intensivt denna årets sista dag. På samma sätt som att folk oroar sig vad de stoppar i sig mellan jul och nyår, när de istället borde oroa sig över vad de käkar mellan nyår och jul, så borde man lägga energin på hur man lever varje dag under året istället för att bygga upp en totalångest under en enda dag; denna. Det blir lite fel perspektiv.
Det enda nyårslöfte jag tänker avlägga i år är att försöka vara en bra man till min fru, en god far till mina barn, och en hyfsat hygglig vän till mina vänner. Det är ingenting jag kan lova helt och fullt, men jag lovar att försöka. Gott Nytt År!

Nyårsjakt

Äntligen, efter säkert fyra fem års frånvaro, hade jag möjligheten att delta i årets nyårsjakt på hare och fasan på markerna utanför Dalby i Skåne. Minus en grad och skånsk snålblåst bäddade för en kall dag ute på de nyskarade åkrarna. Men ny bössa i hand och fickan full med patroner vandrade jag och sjutton andra "gubbar" ut klockan halv tio idag för att hålla nere den annars exploderande harstammen här i området. Dagens resultat blev elva harar och fem fasantockar, plus en hel massa rosiga kinder.
För min egen del blev det tyvärr inget. Det enda skott jag fick möjlighet att lossa var mot en fasan, men säkringen hade ställt sig mitt mellan pipväljarlägena så bössan förblev säkrad när tuppen lugnt och sakta gled rakt över huvudet på mig. Ja ja - jag är nöjd ändå. Ni får kalla mig djurens beskyddare eller nåt. Hoppas på repris nästa år!

Summering av 00-talet

Jag vet inte vem som träffar sina gamla vänner lika ofta som man gjorde pre fru, hus och barn. Det kan inte vara många. Utspridda i olika länder, i olika livsfaser och i olika branscher gör att jag och mina gamla polare från gymnasiet och högskolan i Lund inte ses varje år precis. I veckan samlades vi dock som av en slump på en pub i Lund och gick igenom det senaste decenniets höjdpunkter i våra respektive liv. Mycket underhållande. Jag visste till exempel inte att en av dem fått två barn sedan vi senast sågs på hans bröllop sommaren 2003. Så efter ett halvt dussin öl, några shots och en värdelös runda biljard så kan vi nu välkomna det nya decenniet om några dagar med förvissningen att vi på något plan är uppdaterade om varandras liv.

Nabo loco

Jag förundras över personer som flyttat till hus och sedan omgående börjar klaga på sina grannar. Tyvärr är grannar inte något man kan välja utan man få ta dem som man få givet. Vi umgås inte med alla våra grannar. Långt ifrån. Ett par är trevliga, ett par är riktigt trevliga, men de flesta är sådana man säger hej till och undrar om det inte kommer regn snart; det hade varit bra för gräsmattan. Men så har vi en granne...och nu klagar jag inte, jag är mest förundrad och lite skärrad...men han är besatt av att hålla sin uppfart fri från snö. Från det att första snöflingan faller på hösten till dess att den sista försvinner på vårkanten så skottar och borstar han sin lilla löjliga uppfart så att man i princip kan äta ifrån den. Detta gör han inte en eller par gånger på dagen utan hela tiden. Det är inte friskt.
När TV-teamet kommer hit någon gång i framtiden och ställer frågan "Kunde du någonsin misstänka det som pågick i källaren hos din granne; fanns det något som inte verkade normalt eller inte stämma?", så kommer jag nog att behöva svara jakade på den frågan. (fotot är från kl 07:30 en helt vanlig söndag i december)
Tillägg: Det har nu snöat hela dagen och grannen har varit ute tio gånger och rensat uppfarten på alla spår av snö. Nu har fokus gått över till gatan som han renskrapar 25 meter innan och efter sin egen tomt. Nabo loco!!!

Celsius

Kliver ur taxin som snällt tagit mig hem från julbordet. Snön knarrar ovant under Ballykängorna den korta biten fram till dörren. Det känns kallt. Riktigt kallt. Trots att jag har på mig min dunjacka från Timberland biter Bore mig o kinderna. Utan att gå in tittar jag på utomhustermometern. Den visar minus 16 grader. Minus 16! Den måste vara trasig.
Vi bor inte norr om Polcirkeln. Vi bor utanför Stockholm. I förhållande till Polcirkeln är det som Bahamas. Typ. Jag förvånas över att termometern kan visa så fel och gå därför in och slår upp vädertjänsten för att ta reda på vad temperaturen egentligen är...och får samma svar. Minus 16 grader. Det måste vara någon typ av rekord. Brrrrr. Tur att det är vitt och fint ute i alla fall.

Julbord + tomte = sant

Julbord på Ulriksdals värdshus har blivit en tradition. Jag älskar det. Inte julbord, men julbord med mina kära vänner.
Har precis avslutat årets och kan konstatera att det var lika trevligt som det alltid är. Sju omgångar mat och gott gille är liksom målet varje år. Detta året inget undantag. Samt en tomte som hittade ett nytt hem, det är inget konstigt. Jag längtar redan efter nästa år...den 17e december är redan bokat. Backning på snapsens pris det blev i år, men det snabbt glömt när hovmästaren kom in med rättning. Guldstjärna!

Hurra det snöar

Läser långdygnsprognosen idag som sträcker sig fram till julafton och det verkar banne mig som att det kommer bli en vit jul i år här i Stockholm. Det var inte igår. Man minns tydligen de bästa minnena bättre än det sämre, varför de flesta av oss minns alla vita jular man hade som barn. Bor man söder om Dalälven så stämmer tyvärr inte minnena med hur det verkligen sett ut de senaste århundradet vad gäller snö på julen. I Stockholm var det vitt senast 2001 om jag förstått det rätt. Och innan dess var det jätte längesedan. Typ.
Men, nu verkar det vars på gång igen. Hoppas hoppas!

Lucia på jobbet

Jag blir alltid lite nervös när det är dags för det årliga luciatåget på kontoret. I år var det än mer spänt eftersom jag just nu sitter som konsult hos kund. Som gammal korgosse så vet jag inget värre än när skönsång är falsksång och folk söker medhåll till "hur vackert det var" och "De hade verkligen övat; det var inte bara en ihopslängd kör, de sjöng ju till och med i stämmor". Till råga på allt skulle VD:ns dotter vara Lucia. Hu.
Jag såg mig själv ståendes längst fram, för att visa extra intresse, bitandes i läppen för att hålla tårarna borta av allt hemskt skorrande. Istället blev det tvärt om. En bedårande söt Lucia med lika bedårande tärnor och stjärngossar som följe kom in liksom svävande genom det nedsläckta rummet. Första julkänslan för i år slog emot mig som en varm våg av vackra minnen och glömda dofter. Underbar var även sången. Sopranernas skira stämmor var kristallklara. Altarna höll tonen. Tenorerna lyfte balanserat de andra stämmorna. Basarna stod som starka pelare som de andra tryggt kunde luta sig mot. Vackert från början till slut. Med levande ljus som en påminnelse om svunna tider. Jag kunde med bibehållet mod svara att "ja, det var verkligen vackert". Snart är det jul.
Sen var det extra roligt att de också var teknologer och dessutom "maskinare". Inte lika roligt på frågan vilket år att säga M93, de var själva M07. Ja ja, de kommer också en dag vara äldre och drömma tillbaka till sin vackra ungdom.

Kvällsjobb i soffan

Den moderna barnfamiljen jobbar i soffan från kl 22 och framåt - när ska man annars ha tid? En arbetsdag räcker inte liksom. Inte som idag när både skridskoskola och bollskola är på schemat för den äldsta. Sen hjälper det ju inte att man somnar i dotterns säng efter godnattsagan och inser när man vaknar att man inte har en aning om klockan är åtta på kvällen eller tre på natten. Som tur var hon bara kvart i tio idag - då hinner man ju lätt jobba en hel timme innan man måste skaka tass med den gamla östtyska sömnmakaren John Blund. Detta är 100% romantik!

Bilverkstäder

Sitter och spenderar en annars bra morgon i en bilhall. Garantiservice klockan 07:15 på morgonen åt helt fel pendlingshåll är inte något jag vill göra varje vecka kanske. Lussebulle hemifrån och en Scanomat-latte (som Kaffeknappen fast sämre) från "caféet" här på bilmecken gör att tankarna spinner iväg i motsatt riktning. Karibiska öar och paraplydrinkar i en soldränkt pool. Det hade varit bättre nu känns det.
Fast snabbt gick det - klar efter 25 minuter! Nu iväg till gruvan! Full av positiv energi. Hoppas att det inte är för många mottrafikanter på vägen tillbaka...gäsp.

Lövlämpning

Så...då var det åter dags att samla in och slänga de trettioelva miljarder löv som varje år faller från vår gigantiska gamla-sparbankens-loggan-ek. När vi flyttade in i huset för precis tre år sedan så målade vi upp en romantisk bild hur vi påföljande år skulle stå och räfsa tillsammans i höstsolen medan barnen hoppandes i lövhögarna skulle skratta och glädjas över lyckan att ha en egen drömek på tomten. Nu blev det inte riktigt så. Det som skulle bli några högar på en halv eftermiddag, blev plötsligt sextio svarta sopsäckar som skulle samlas ihop. Det tog oss tre hela helger att få ihop allt. Till och med efter införskaffandet av en lövblås/-sug-/-kvarn så blev det ändå över tjugo säckar med lövflis att transportera till kompostanläggningen. Inte sååå romantiskt längre.
I år hade vi fantastisk tur! Lagom till att alla löven fallit från trädet och inte en fläck av gräsmattan var synlig, så kom det en läglig höststorm och trollade bort nästan alla löv. De blåste inte bara ut på gatan, utan långt iväg. Jag vet faktiskt inte riktigt var de landade till slut. Borta från vår tomt var de i alla fall. Det enda som i princip var kvar var lite längst bort på ena kanten.
Med det lilla kvar så struntade vi säckar utan hyrde ett släp istället där vi öste upp allt direkt. Det "lilla" som var kvar fyllde det täckta släpet till bredden! Jag och barnen åkte till komposten och lämpade av allt. De tyckte det var en fantastisk upplevelse - det var löv upp till öronen på dem!