Lika barn leka bäst

Läste Metro i morse på väg in till jobbet och fastnade för den alltid lika träffsäkra Jonas Cramby. Han skriver bl a i Café och har en kolumn i Metro en gång i veckan. Idag skrev han om hur långt kvar genusteoretiker har i sitt arbete (här). Jag brukar irritera mig på hur ofta jämställdhet förväxlas med likformighet. Det är inte samma sak! Bara för att jag klär min dotter i rosa, så betyder inte det att jag håller tillbaka henne. Jag hindrar inte henne att klättra, busa och slå sig. I jämförelse med sin storebror så är hon den tuffa, den som tar för sig, den som är fysisk. Att klä sina barn så att det faktiskt syns att de är pojkar och flickor är INTE att hindra dem att bli jämställda. Jag är definitivt en förespråkare för att man kan skilja på flickor och pojkar - det vore annars att säga att vi är födda lika. Och det är vi ju inte. Som sagt, likformighet är inte samma sak som jämställdhet. Och framförallt så hänger inte jämställdheten på hur vi klär oss. Nej, friheten att själva välja vem man vill bli, det är jämställdhet. Det är det jag vill ge mina barn. Definitionen på frihet är dock olika, eller som Jonas Cramby skriver: "Problemet är ju bara att man alldeles för ofta får intryck att friheten, som de mer nitiska genusteoretikerna predikar, är friheten att vara exakt som dem. Att tycka som dem, klä sig som dem och bete sig som dem."

Läs hans kåseri och hur det kan slå tillbaka på den som kritiserar andras frihet att välja hur de klär sina barn. Kul läsning!