Halvdold sexism

Jag är sannerligen ingen expert på området, så när jag - och många med mig kan jag gissa - tänker på sexism i samhället får jag upp bilder på tydliga, på gränsen till absurt uppenbara, situationer där män behandlar kvinnor som mindre duktiga eller mindre värda. Ofta kryddad med någon typ av löneskillnadsdiskussion så klart.
Men verkligheten är naturligtvis mer subtil. Förutom att situationen i sig inte behöver vara glasklart förfördelande, behöver det ju inte vara män som behandlar kvinnor sämre - det kan vara kvinnor som behandlar män ojämlikt. Eller ännu mer komplicerat att man behandlar det andra könet bättre än det förtjänar. Jag fastnade för detta i Paulina Neudings artikel (SvD, 3 juli 2009), "Grundlurad, sedan utsatt för klasshat" där hon skriver om hur LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin behandlades när hon sa att det inte var hennes fel att pensionsavtalet för AMFs förre VD skrevs som det gjordes - och vi alla trodde henne - trots att hon var en av de ytterst ansvariga. Jag håller med Paulina att det är gravt sexistiskt att vi i den situationen "inte förväntar oss mer av en kvinna än att hon är lite vimsig."
Nej, jag tror högre om kvinnor. Dem jag ser upp till mest i min egen närhet är för katten kvinnor. Lika rätt och lika ansvar.