Våningssäng!

Jag håller på att bygga en säng till våra barn. Den är inte färdig ännu, men stommen är på plats. Nästa steg är att sätta upp "väggarna" som kommer att bestå av pärlspont, både på insidan och på utsidan. När den är klar kommer den att vara "inbyggd i väggen". Skönt att inte bara använda huvudet dagarna i ända.

I går var det slagsmål mellan syskonen om vem som skulle sova där uppe. Eftersom jag varken är klar med stegen eller sängräcket så får naturligtvis ingen sova i överslafen ännu. Det beskedet mottogs dock varken med munterhet eller tro på vad jag sa. Vi vet inte hur vi ska lösa frågan om vem som ska sova överst. Hur gör man? Hur vi än gör så känns det som att någon går som förlorare ur striden. Ska de köra varannan vecka? Eller? Hjälp!

Lika barn leka bäst

Läste Metro i morse på väg in till jobbet och fastnade för den alltid lika träffsäkra Jonas Cramby. Han skriver bl a i Café och har en kolumn i Metro en gång i veckan. Idag skrev han om hur långt kvar genusteoretiker har i sitt arbete (här). Jag brukar irritera mig på hur ofta jämställdhet förväxlas med likformighet. Det är inte samma sak! Bara för att jag klär min dotter i rosa, så betyder inte det att jag håller tillbaka henne. Jag hindrar inte henne att klättra, busa och slå sig. I jämförelse med sin storebror så är hon den tuffa, den som tar för sig, den som är fysisk. Att klä sina barn så att det faktiskt syns att de är pojkar och flickor är INTE att hindra dem att bli jämställda. Jag är definitivt en förespråkare för att man kan skilja på flickor och pojkar - det vore annars att säga att vi är födda lika. Och det är vi ju inte. Som sagt, likformighet är inte samma sak som jämställdhet. Och framförallt så hänger inte jämställdheten på hur vi klär oss. Nej, friheten att själva välja vem man vill bli, det är jämställdhet. Det är det jag vill ge mina barn. Definitionen på frihet är dock olika, eller som Jonas Cramby skriver: "Problemet är ju bara att man alldeles för ofta får intryck att friheten, som de mer nitiska genusteoretikerna predikar, är friheten att vara exakt som dem. Att tycka som dem, klä sig som dem och bete sig som dem."

Läs hans kåseri och hur det kan slå tillbaka på den som kritiserar andras frihet att välja hur de klär sina barn. Kul läsning!

Hammock - med bild!

Medan jag är på jobbet så har Matilda målat om och monterat vår nya hammock! Fy fan vilken underbar varelse. Och händig. Ser ni reklamen framför er?

- "Jag är inte bara mamma, jag är också snickare och målare."

- "Men hur hinner du med, du har ju en liten att ta hand om?"

- "Because...I am Super Mom!"

Visst blev den bra! Vi har inte hittat dynor vi gillar ännu, så det återstår. Temporärt är det vanliga tunna stolsdynor som får mjuka upp sätet något. Men jädrar i min låda vad det ska såsas i solen nu.

Mördarsniglar #2

Härligt att mördarsniglarna är så korkade i alla fall. Nu när det varit så torrt väder så ligger de nedgrävda och väntar på vatten så att de kan lägga nya ägg och sprida ännu fler av sina äckliga avkommor. De ligger där gömda och skyddas från terrorn från min spade och min ogräsuppdragare. Så kom jag på det! Om jag bara vattnar lite där jag misstänker att de flesta ligger - under terasstrallen - så kommer de kanske fram. Mycket riktigt! Efter bara 10 minuter med vattenspridaren igång så var det full aktivitet. Tio tjugo slemmiga sniglar kom framkrypandes från under trallen och från under täckbarken i planteringarna. Chop chop chop. En efter en blev de av med sina små slemmiga huvuden. Die suckers! Vet vad som väntar er hos oss! Ho ha ha ha ha haaa.

Hammock - utan bild

Skrev i höstas (här) om att det skulle bli härligt att sitta i hammocken som vi skulle köpa nu i vår. Nu har vi köpt den! Bild kommer. Vi gillade inte färgen så vi gör den utevit istället - har grundmålat delarna i dag och ska montera och måla klart den i morgon. Är det tänkt. Det enda vi inte hittade var snygga dynor, så det får Matilda fixa i veckan. Det känns liksom inte bra att köpa tre kuddar som kostar lika mycket som resten av hammocken om man inte gillar dem. Men det löser sig. Så...snart nice gung i trädgården!

Temperamentsfullhet

Det senaste tillskottet i familjen, Moa, har kommit in i vecka 14 nu. Det innebär enligt vår bebisbibel "Växa och upptäcka världen" att hon gått in i en ny utvecklingsfas. En ny utvecklingsfas innebär att hennes referensram i ett relativt snabbt steg byts ut mot en ny. Alla hennes intryck jämförs med en ny canvas. Detta är inte så konstigt väldigt skrämmande för henne. Det är som om vi själva plötsligt skulle få en stroke eller bli omedvetet påtända med heroin och vår hjärna går i spinn och upplever saker runt oss på helt nytt sätt; nya färger, ny rumsuppfattning, ny medvetenhet, etc.

Dessa övergångar förvandlar vår annars lugna, lättsomnade, och kvittrande tjej till en ostabil, jag-ska-inte-sova, ömsom livrädd ömsom jätteglad, skrikande dotter. Våra två andra barn följde denna bok klockrent när de var små. På dagen det var dags att gå in i en ny fas, så slog de om och bytte skin. Precis som nu kunde vi inte känna igen våra egna barn från en dag till en annan.

Som tur är så går dessa faser över relativt snabbt; från någon dag till ett par veckor, beroende på fas. Och faserna kommer mer och mer sällan...och det bästa är att de alltid kommer ur dessa faser som små underbara, harmoniska varelser.

Så ett tips, om du undrar varför ditt barn plötsligt förvandlas till ett besatt lilltroll över natten, så kan jag rekommendera ovan bok!