Kräftor och kräftor

Ett att under hela augusti/september läst om hur Alex Schulman frossat i svenska kräftor, tänkte jag att vi inte skulle vara sämre. Det är vanligtvis ohemult dyrt att köpa nykokta signalsvennisar, men Melanders hade den goda smaken att slutspurta kräftsäsongen med lite trevliga tillbud. 295:-/kg istället för 420:-/kg passade vår hushållskassa mycket bra.
Eftersom vi inte har tillgång till kräftvatten på ett naturligt eller lagligt sätt, så ville jag ändå på något sätt kompensera för denna avsaknad och passade således på att välja ut varje kräfta separat i fiskdisken på Täby Centrum. Jag pekade åt damen bakom disken vilken kräfta som lockade min syn, och hon plockade tålmodigt upp kräfta efter kräfta. Som när man köpte lösgodis i kiollan för veckopengen för hundra år sedan. Mums.
Kräftor kräva snaps som alla vet - varför även ett par isade OP slank ner för att spjälka allt kräftsmör som vi muntert lapade i oss. Med tanke på min frus pågående grossess så var det i och för sig bara jag som fick njuta av denna ädla dryck. Men desto mer istället.
Skillnaden mellan färska, svenska signalkräftor och alla dessa importerade, frysta, kinesiska dysamlare är oerhört slående. Direkt vid första suget är det som om himlen öppnar sig och en änglakör börjar sjunga. Smaken är svindlande. Berusande.
Så från och med nästa år kommer att lämna traditionen att inhämta kräftorna i frysdisken på ICA och istället investera några extra tior i nykokta, färska kräftor. Det är så värt det. Speciellt när man som vi äter kräftor en, eller ett par gånger om året. Slurp!