Val

"Antingen har man någonting att skriva om, eller så är man duktig på att skriva om allting", sa en av middagsdeltagarna igår när vi avrundade med en öl på hotellet bredvid Centralstationen när ämnet bloggning dök upp. Jag har inte reflekterat över utmaningen på det sättet tidigare, men det är ju det första man måste fråga sig när man ska börja skriva. De flesta bloggar är ju inte av Seinfeld-karaktär, d v s att de egentligen inte handlar om någonting, utan de har en titel, ett syfte, ett ämne som den skrivande håller sig till. Ju mer varm i kläderna personen blir, desto mer späs dock ämnet ut och texterna börjar handla om allt möjligt. Det som först var tydligt och lättidentifierat blir suddigt och oförutsägbart. Ofta också mer intressant.
Jaha, vad håller jag på med då? Jag har ju ett ämne, eller en antydan till ett. Håller jag mig till det, eller har jag börjat skriva om allt möjligt? Jag tror att det är en process som jag kommit en tredjedel eller så igenom. Jag skriver kanske numer mindre ofta om sådant som direkt kan relatera till mig som rollen av förortspappa, och mer ofta om lite av allting. Det som kvarstår är att det också ska bli bra. Jag jobbar på det. Ibland. I det tysta.