Barnkalas - en tidsresa

En mycket tidig minnesbild jag har från början av mitt liv är från mitt kalas då jag fyllde 4 år. Det var en varm dag och jag och kusinerna var samlade i trädgården hos vår mormor och morfar i Skånes nordvästra hörn. Det var tårtkalas, paketutdelning och sång. Min mors fablaisse för lockigt långt hår på sin son gjorde att jag såg ut som ett litet helgon med mitt platinablonda ruffs som en gloria när solen sken in bakifrån. Helgon eller inte, söt var jag i alla fall.
Det måste jag har varit, så söt som alla säger att min son och jag är lika. Han fyllde fyra för en dryg vecka sedan och i helgen var det dags för kalas. Tio barn ihopsamlade från området, släkten och dagis kom prick klockan två i söndags och stannade i precis två timmar. Två timmar av lekar, tårta, och oförklarliga jaga-lekar. Alla barn verkade ha alla tiders. När en och en halv timme gått av festen började tempot sänkas något varför min fru tyckte att det var dags att kalla in eftermiddagens clou - GB-gubben! I full mundering, peruk, hatt och det hela, så gjorde min fru entré. Alla barnen började hoppa som besatta av sockerlösning och spring i benen. Stor succé och det bästa av allt är att allt filmades och fotograferades. Kanske blir det GB-gubbens framträdande på sonens kalas som blir hans första varma kalas- och sommarminne?