Första maj - en röd dag

Jag föddes i efterdyningarna av studentprotesterna som härjade för fyrtio år sedan - och enda sedan jag var liten påg har första maj förknippats med fest i goda vänners lag över en bättre trerätters lunch ackompagnerad av snaps, öl och en massa glada sånger. Medan de rödfaneprydda demonstrationerna, för mig i mina yngsta år ovetandes, drog fram utanför fönsterna, umgicks mina föräldrar i lite mer ordnade former med sina vänner på Gambrinus bakficka på Grand Hotell i Lund. Lite festligt i efterhand har det visat sig att min fru och mina svärföräldrar vid just den tiden tillhörde den skanderade skaran som ville förändra det dåtida, vedertagna etablissemanget. Så jag måste tillstå att engagemanget då för den aktuella helgdagen i högre grad måste tillskrivas mina svärföräldrar än mina egna. Men ovsett tidigare bakgrund och engagemang har det dock visat sig att alla omtalade landat i ungefär samma tradition nuförtiden; god mat, kosteliga viner och en och annan snapsvisa för att helga drycken.
Årets första maj firades i god ordning med en bättre lunch - men denna gång kombinerad med en 40-årsfest. Ett fantastiskt upplägg! Lika härligt dekadent som det kändes under studietiden att börja skåla vid lunchtid inför den traditionellt stundande första maj-lunchen, lika självklart kändes det i år att möta våren med lite skumpa i glasen på en båt i Stockholms innerstad.
Nu till lite politisk debatt, vi är ju trots att lediga den första maj för att vädra våra åsikter. Ett för många känt uttryck är (ungefär) "Har man inte varit röd som ung, så har man inget hjärta. Och är man inte blå som vuxen, så har man ingen hjärna." Jag vill här och nu säga att man borde sluta använda det uttrycket - inte bara för att det är en uppenbart tramsigt, men också för att man genom att använda det ålägger sig rätten att definiera vad "hjärta" (läs: kärlek, omtanke, vördnad) är för något. Det var min förtjusande bordsgranne denna första maj som satte ord på det jag länge funderat på jag ogillar med uttrycket. Skulle det inte vara "hjärta" att som liberal älska människors rätt till självbestämmande, som konservativ värna om kärnfamiljens varma trygghet, eller som fundamentalistisk miljökämpe (oavsett färg) avguda det fantastiska som naturen har att ge? Samma felaktighet uppenbarar sig när man i andra halvan av uttrycket insinuerar att socialister inte skulle vara lika smarta. Politik handlar om åsikter, inte om grader av empati och intelligens. Så det så - och skål!