VAB och jobb hemma

Dottern är febersjuk och således hemma från dagis idag. Ja, jag säger dagis. Det är bara till fröknarna på dagis jag säger 'förskola'. Om jag kommer ihåg det, det vill säga. När jag glömmer bort mig, det händer, och råkar säga dagis brukar fröknarna direkt sätta in förskola i en mening så att jag lagom subtilt ska förstå att jag precis trampat i klaveret och i princip smutskastat deras arbetsplats. "Ida hade det bra på f-ö-r-s-k-o-l-a-n idag", säger de och ler lite svårtolkat.
Min dotter och jag är annars väldigt lika varandra när vi är sjuka. Båda gillar att sova mycket, inte äta alls, och tala i korta, sluddriga och delvis osammanhängande meningar. "Jag...vill...so..va.....inte äta...sen...var e min mamma?...pappa?" Ni förstår.
Hennes sänkta tempo gör dock att jag kan sitta i köket hemma och jobba på nästan som vanligt. Trådlöst är kungligt! Skillnaden mot kontoret i stan är att solen lyser vackert in här genom sekelskiftesfönsterna, rådjuren står och mumsar på några nedfallna äpplen i trädgården och det enda bullret som hörs är när skolungarna åker skateboard förbi på gatan utanför på rasterna. Annars är det som vanligt. Jobb, jobb, jobb.