1 + 2 = 3

Dagen för ultraljudsundersökningen i graviditetsvecka 18 var idag. Det är då man för första gången gör en helscanning av fostret för att se att hjärna, hjärta, magsäck, njurar, urinblåsa, gom, händer, fingrar och ben sitter som de ska.
Något stressade efter parkeringsutmaningarna i centrala Stockholm, kastade vi oss in på Mamma Mia:s MVC på Östermalm efter lunch, precis i samma ögonblick som ultraljudsbarnmorskan ropade upp oss. Eller ja, min frus namn. Min uppgift i det hela är ju redan sedan många veckor avklarad. Jag behövs ju inte riktigt lika mycket i processen längre. Enligt barnmorskan i all fall. Jag blir dock högljutt tilltalad när det kommer till barnets kön. "Det är det DU som bestämt! Det vet du väl?" Lite lagom anklagande så där, i fall den övriga familjens önskan beträffande kön inte skulle infrias. Jo, men det var ju inte riktigt så att jag plockade ut ett gäng tjej- eller killsimmare vid tidpunkten för barnets avlande och BESTÄMDE vad det skulle bli, vilket lätt blir intrycket när jag sitter nedstirrad under undersökningen.
Allt såg i alla fall mycket bra ut! Skönt! En sak mindre att vara nervös över - nu väntar väl nästa bakom hörnet. I samband med undersökningen frågade vi efter barnet kön också - och det visar sig att vi väntar en liten flicka! Storebror som önskat sig en lillasyster till fick sin önskan uppfylld. Vi är jätteglada naturligtvis!
På frågan hur säker hon var på att det blir en tjej fick vi svaret: "när jag tittar här, mitt upp mellan benen, så hade det dykt upp en stor snopp om det varit en kille". Just det, en STOR snopp. Vidare, "här ser jag istället blygdläppar som två små streck, men de blir puffiga kuddar om några veckor". Hrrmmptf. Det är min dotter du talar om! Det hade räckt med "Det är ett flickebarn herrskapet väntar."