Fyra av fem

När man iklär sig sina kakifärgade shorts, tar vant på sig sin likafärgade tropikhjälm och snör hårt på sina sydafrikanska läderboots från Ben Sherman, så vet man att det är dags att åka på safari. All denna mättade Livingston-mystik fyller varje del av den tidiga morgon när man packar bilen full med kall öl, juice och egenbredda mackor för att köra två timmar norrut mot vildmarken. Hluhluwe-uMfolozi är naturreservatet närmast oss här i Sheffield Beach. Det är en park av respektabel storlek, om än i jämförelse med kungen av parker, Krugerparken, som är stor som England, så är denna ungeför sex gånger tre mil, eller drygt 9000 hektar. Steppliknande områden blandas med snårig buskvegetation och öppet landskap längs de två stora (och ett antal små) floder som rinner genom parken. Maxhastigheten är 40 km/h inne i området så det tar ett tag att ta sig runt. Vi valde därför att spendera nästan två dagar där.
Spända av förväntan äntrade vi parken vid lunchtid och körde förbi den första varningsskylten som berättade att elefanterna som lever här är fruktansvärt farliga och att man vid konfrontation alltid ska hålla minst 50 meters avstånd till dem. Jag beordrades genast av min fru att låsa dörrarna. Vad det nu skulle hjälpa? Men hellre tio arga elefanter i bushen, än en arg Homo Sapien-hona i bilen. Men det kanske var för att barnen inte skulle få för sig att hoppa ut om det blev för tråkigt. Vad vet jag?
Vi körde upp till Hilltop Camp som utlovat trevligt boende. Jag hade dock haft uppenbara problem att boka boendet över telefon hos den trevliga, men på zulu starkt brytande, herren i receptionen. Istället för ett rum hade han bokat in oss i två olika rum. Snabbt ändrat vid framkomst, visade sig att det inte var ett rum utan en rund hydda som vi skulle husera i. Spartanskt och med gemensam toalett, men vi skulle ju bara sova där. Förutom en kyl och en obligatorisk vattenkokare på 'rummet' fanns två insektsprejer framställda, varför jag genast även kollade rummet efter ormar och spindlar. Man vet aldrig.
Tre rundor i bilen hann vi med under våra två dagar - en på eftermiddagen/kvällen första dagen, en direkt på morgonen dagen efter innan frukost, samt en avslutande halvdagstur. Vi var sjukt exalterade när vi såg den första gireffen och zebran. Kameran och filmkameran gick varma. Första dagen fick vi även närkontakt med en noshörning och en afrikansk vattenbuffel. Mäktigt.
Mindre mäktigt men desto mer komiskt var att vi såg ett djur som man sällan talar om att man ska åka på safari för att studera - nämligen dyngbaggen. Längs vägen ibland kom det decimeterstora bollar rullande över vägbanan, och innan vi såg vad de var så såg det ut som om de blåste för vinden. Istället var det stora lortar som framdrevs av kämpande skalbaggar. Med hjälp av bakbenen och vända om, puttade dessa dyngbaggar högarna av efterlämningar till ett för oss okänt öde. Slitsamt verkade det i alla fall - tillräckligt att omnämnas här tycker jag.
Max, som minst två gånger i veckan kollar på filmen Madagaskar, sa hela tiden: "Kolla, en så'n som som Marty!" (zebra), "Kolla, en så'n som Melman!" (giraff). Eftersom det inte fanns mer än ett tiotal flodhästar i hela parken, siktade vi istället in oss på att även hitta "Alex" (lejon) och elefanter. De skulle dock visa vara mer svårfångade än vi kunat ana.
Andra dagen såg vi fantastiskt mycket olika djur: Giraffer (som gick förbi en meter från bilen), zebror, noshörningar, bufflar, impalor (hundratals), kudu, gnuer, babianer, vårtsvin, och örnar. Men inga lejon, eller elefanter...frustrationen började tillta. Det är något visst med dessa två djur. Ett är djurens konung och en köttätande dödarmaskin, den andra är enorm, lunkande djungelhärskare (om än växtätande). När vi andra dagen kommit till slutet av vår planerade rutt i parken hade vi fortfarande inte sett skymten av vare sig lejon eller elefant, men så plötsligt blev vi omkörda av en guidad safaribil. Eftersom de körde fort och utan att egentligen spana ut i djungeln efter djur att se, så anade vi att de hade blivit tipsade av andra guider över radion att det fanns något spektakulärt djur att beskåda lite längre fram. Vi hakade på i full karriär genom den snåriga vegetationen. Till vår stora besvikelse visade det sig dock att de bara skulle möta de andra grupperna safariturister vid ett campingställe längre fram och äta lunch. Förargade och lite snopna stannade även vi och pausade. Jag tog ett snack med guiden som hade kört förbi oss tidigare och undrade om de hade sett något - och de hade de. Både lejon och elefanter bara en kvart från där vi var. En kort kisspaus senare satt vi i bilen igen på väg mot floden, detta kunde vi inte missa. Framme vid flodbädden stannade vi och spanade tålmodigt. Då plötsligt, från tillsynes ingenstans, vankade ett femtiotal elefanter rakt ut ur djungeln mitt ut framför näsan på oss och tog ett svalkande bad i floden, the Black Umfolozi river. Vilken syn! De badade, drack vatten och sprutade lite med snablarna. Obeskrivbart. Detta var dessutom första gången vi vågat oss ur bilen och stod nu cirka etthundra meter från dessa magnifika bestar.
Dock såg vi inte till lejonen och undrade om de hade gått vidare. Jag misstänkte dock att de låg någonstans på vår sida floden och vilade från middagssolen, så vi körde tillbaka lite för att få en bättre vy över vår sida. Mycket riktigt, fyrtio till femtio meter från där vi precis hade stått och spanat på elefanterna, låg två fina lejoninnor i skuggan av ett träd. Tyvärr kunde vi inte se dem närmare än kanske trehundra meter, men det kändes likväl som en seger. Var de andra tre lejonen som guiden hade sett tagit vägen vet jag inte, kanske hade de smugit på oss när vi stod upptagna med kameror och kikare mot elefanterna. Dörrarna var i alla fall låsta resten av turen ut ut parken.
Så av 'the big five' fick vi se buffel, noshörning, elefant och lejon. Det var bara den undslippande leoparden som valde att hålla sin undan den dagen. Kanske nästa gång?
Som avslutning måste jag bara nämna att när vi hade lämnat parken och körde längs huvudvägen som bryter igenom området, så står där en elefant liksom för att vinka av oss. Som vi hade letat efter detta djur och så är det det sista vi ser i och av parken.