Små fotsteg är de bästa

Som vuxen glömmer man i princip dagligen hur det är att vara barn. Jag vet inte om de flesta tvåbarnsföräldrar känner likadant, men hos oss kan det ibland blir lite för mycket tjat om att inte stöka ner eller att vara försiktig med ömtåliga saker. På vår semester här i Sydafrika har detta dock reducerat till ett minimum - dels p g a att vädret är så bra att den mesta tiden spenderas hemifrån på stranden där det värsta de kan ta i sönder är ilandflutna snäckskal eller på diverse utflykter där skitiga skor är ett grundkrav, dels p g a att vi i princip kan bortse från allt tråkigt hushållsarbete. Här på Afrikas sydhorn är det vanligt bland den vita medelklassen att ha en 'maid', d v s en person (läs: kvinna ur den svarta delen av befolkningen) som alla dagar - utom söndagar - på heltid hjälper till hemma med vardagliga hushållsbestyr såsom diskning, tvättning och städning. Män anlitas också, men då till lite mer tyngre sysslor så som trädgårds-, snickeri-, och grovrengörningsarbeten. Hur som haver, vår hyresvärd har en maid som ser till att hålla rent och snyggt i vår 'cottage'. Så trots att det är ett 'self catering house' vi hyr så behöver vi långtifrån göra allt själva.
Tillbaka till poängen med att man glömmer hur det är att vara barn. Idag var det för första gången dåligt väder - regn, kallt (22 grader) och blåsigt. Det innebar att vi för första gången var tvungna att spendera en större del av dagen inomhus. Vilken skillnad det blev på kidsen. Rastlösa, småbråkiga och klängiga. Barn har ett enormt behov av att upptäcka nya saker varje dag för att blidka sin vetgirighet, och springa av sig allt spring så att det slutar att klia i benen. Vi föräldrar vet självklart detta. Men vi måste fösöka komma ihåg det oftare och vara mer ödmjuka inför det faktum att vardagen inte alltid erbjuder förutsättningar för våra barn att få allt de behöver. Då blir de naturligt lite griniga. Jag vet att jag behöver påminna mig själv lite oftare hur det är att vara barn.