Min dotter kommer att bejaka livet

De bli inte sötare än så här. Även med mat runt munnen. Jo, så är det. Jag vet.

Min dottern älskar att äta. Precis som hennes storasyster. De blir båda helt uppspelta av pop-ljudet från en barnmatsburk som öppnas. Ok, inte storasystern länge. Där är det med slamret från tallrikar när vi dukar till middag som får henne att rusa in i köket och undrar om det inte är mat snart. "Ja e såååå hungig" (hon kan inte säga r). Båda mina flickor kommer att njuta av livet, bejaka det, omfamna det. Jag är helt säker. Kolla bara på bilden, så förstår du.

Härliga förseningar på morgonen

Midvinternattens köld är hård,

stjärnorna glittra och glimma.

Alla pendlar med sammanbitna miner,

utanför tågfönstret det blåser och viner.

Snön ligger djup på spåren,

vad har Trafikverket lärt sig genom åren?

Kallt i mitten

Varmt i norr, varmt i söder...kallt i mitten. Tack för den!

iPad for kids

Ida fattar hypen direkt! iPad for the kids!

Kul hur fort barn ser hur saker och ting ska användas. Det finns dessutom hur många lek & lär-program som helst, så det finns risk att jag och barnen kommer att dela på min nya leksak...

Våningssängen - klar!

Vill bara lägga upp ett par bilder på den klara våningssängen som jag tidigare lovade. Nu är lister, foder och sockel på plats ordentligt och allt är målat vitt. Snyggt och prydligt. Lite gardiner ska på plats också, sen är de helt klara. Det greppet överlåter jag dock till min kära fru...

2-dagarkurs i Sigtuna på konferenscentret Stora Brännbo. Mycket bra och trevligt ställe på alla vis - t o m ett fullutrustat tränings- och spacenter. Tyvärr var kursen kl 8-21 varje dag, så något sportande eller relaxande blev det inte mycket av. Sedan att sitta i klassrum två dagar i sträck är något som man inte riktigt är van vid. Träsmak och trötthet avlöste varandra. Tur att det var många kaffepauser inplanerade! Fantastiska små bakverk och nypressad expresso tackade man inte nej till.

Jag har dessutom aldrig i mitt liv varit med om en bättre konferensrestaurang. Höga ambitioner och väl exekvering. Bara förrätten var t ex en skaldjursbuffé med hummer, lax-sashimi, pilgrimsmusslor, havskräftor, räkor, minipajer av västerbottenost, etc. Jag kan avslöja att jag tog två förrättstallrikar istället för att gå på varmrätterna som bestod av moules och fisk-pot au feu. Galet bra!

Bra blogg om mat!

Kan tipsa om matbloggen winendine.se. Grymt bra recept - och superfina bilder! Bilden här är lånad från sidan. Det är en gammal kollega hos en kund som driver bloggen, eller rättare sagt hela hennes familj arbetar med den tillsammans. Dottern är sommelier och matintresserad utöver det vanliga. Kul när folk gör bra saker!

Gräsänkling

Varje vecka letar man efter små luckor med egentid. Man behöver egentid. När jag förra veckan lämnade blod så sa sjuksyrran som satte nålen, att många småbarnsföräldrar säger att det känns som egentid att ligga på blitsen och låta sig åderlåtas. Man är fastspänd, det går inte att komma därifrån, man kan bara ligga där och stirra upp i taket. Inga måsten kan nå en. Tio minuters egentid.

Denna vecka har hela familjen - utom jag - varit i Skåne och besökt föräldrarna. Huset är helt tyst när jag kommer hem på dagarna. Inga skrik, ingen småstressad middag, ingen pyjamas-tandborstning-sagoläsningsaktivitet som ska lösas på 20 minuter. Nu har jag inte kunnat sitta ner för det, eftersom alla andra måsten som man annars aldrig får tid till ska göras på en vecka har stått på agendan. Det är dock lite mer egentid än vanligt, det erkänner jag. Men vad snabbt det går över till saknad! Helt galet. Egentligen borde jag kunna njuta hela veckan, men det tog en-två kvällar, sedan saknade jag alla dessa vardagsaktiviteter med familjen. Vilken vanemänniska jag är. Jag ska försöka bli bättre att njuta av dessa aktiviteter istället för att se dem som bara tråkiga och rutinmässiga. Familjen kommer tillbaka i morgon. Längtar!

Tavlan - steg 2

Nästa steg är taget i skapande av tavlan med stort T. Den vita färgen har avslutats och den svarta har introducerats. Det var lite svårare att måla med svart färg, mest för att man tydligare ser var man missar och var det inte täcker helt. Ser ut som att jag får måla två lager. Det gör tydligen riktiga konstnärer också - fast de gör det i nio tio lager. Men visst börjar man ana motivet?

Tavlan - steg 1

När man som vi knappt har några tavlor så får man tillverka dem själv. Jag började innan sommaren med ett tavelprojekt som har haft ett litet uppehåll på ett halvår, men som nu väckts till liv igen. Mycket p g a att alla utomhusaktiviteter ersatts med inomhusaktiviteter i takt med att hösten rullat in. Vitt var första färgen som lades på kanvasen i helgen. Nu återstår svart och grått för att fullborda självporträttsverket. 70 x 100 cm är ramen, vilket kanske inte framgår så tydligt på bilden. Alltså en ganska rejäl pjäs. Jag får lägga dit en tändsticksask nästa gång för perspektivets skull.

Tid och målgång

48:57 på 10 km. Glad och nöjd!
Länk till målgångsvideo här.
Kolla in killen i blå tröja och vita shorts på innerbanan!

Löprunda

Idag ska vi se vad den gamle gubben orkar! 10 km runt Hässelby idag är tanken att jag ska springa tillsammans med drygt 5000 andra galningar. Målet är att springa under 50 minuter - men det kan bli svårt. Känner mig lite nervös av någon anledning. Men, jag har ju tränat tre gånger i veckan i en och en halv månad inför detta, så jag borde orka ta mig runt. Let's go!

En nisse och två nissor

Tidigt, tidigt smyger de upp i ottan för att inte missa morgon-TV med Bolibompa. Sedan på rad framför TVn sitter de som små ljus under filt och täcke och funderar över dagens sysslor. Tomtemor vilar några minuter extra efter en slitsam natt, tomtefar ger sig ut i kylan för att tjäna dagens bröd.

Rimfrost dansar in

Så var definitivt sommaren, och kanske snart även hösten, slut. Det knastrar som om jag går på chips när jag korsar gräsmattan på väg till bussen idag. Kvicksilvret har inte orkat över nollan. Första frosten är här.

Pendling#5

Framme! Skanstull på morgonen är rätt nice! Ännu en dag har börjat!

Pendling#4

Snusktunneln mellan Centralen och T-banan. Fy fan. Denna passage kan om man är oförsiktig förstöra hela dagen och få mig att hata människor. En man står och försöker sälja Situation Stockholm, medan strömmen av pendlade försöker att inte snubbla på hans tidningshög. Några meter senare står några underliga kvinnor med tidningar med budskapet "Vakna!", jag vågar inte titta åt dem. De kanske är häxor, tänker jag. Min människosyn har på bara några meter svartnat något. Innan jag slutligen når spärrarna står en lång man och ser bister ut. I handen håller han Proletären som skriker ut sitt budskap att högerdjävulen måste bekämpas. Grrrrrr. I morgon tar jag pendeln hela vägen till Stockholm Södra istället.

Pendling#3

08:19 - pendeln rullat in exakt enligt tidtabellen. Jag förstår inte dem som klagar på pendeln. Det måste vara - efter möjligtvis Nockebybanan - det minst ovärdiga kollektivtrafikslaget under SLs paraply. Alltid i tid. Alltid plats. Alltid fräscht. Lite grann T-banans absoluta motsats. Nu 20 minuters läsning, vilket som trebarnspappa måste räknas som "egentid". Sant självförverkligande!

Pendling#2

Inte många på bussen idag...är jag sen?! Skit samma - skönt!

Pendling#1

Första steget i dagens pendling inledd. Skuggorna är fortfarande långa när buss 516 svänger in mot hållplatsen. Mot pendeln!

Redan höst!

Nu är det dags - dels att damma av den gamla bloggen - dels att välkomna hösten åter igen. Som husägare på en gammal äppellund så innebär detta att man måste skörda. Dock inte alla år. Förra året kom det totalt tio äpplen på våra tre och ett halvt träd. Anledningen till att ett av träden endast räknas som ett halvt är att det med nöd och näppe lyckas överleva från år till år och faktiskt inte har gett någon frukt under de fyra år vi bott här. Detta år måste vi dock plocka äpplen för allt vad vi har och orkar. Jag skulle gissa att vi i år kan räkna med mellan 500-1000 äpplen. Det är svårt att veta eftersom ganska många ramlar ner innan vi hinner plocka dem.

Idag var en perfekt höstdag med klar himmel, sol och hög luft. Med ungefär 50-60 kg äpplen plockade beger vi oss därför mot Ekerö och Rosenhills musteri för att förädla frukten till äpplejuice. Vi räknar med att kunna frysa in 20-30 liter råsaft för att ha som törstsläckare under det kommande året. Mums!

Sängen nästan klar...

Jag är kass på att uppdatera bloggen under sommaren, men jag vill bara visa att jag kommit ett par steg närmare att klargöra barnens nya inbyggda våningssäng. Pärlspont har kommit upp! Det som nu återstår, förutom själva vitmålningen, är uppsättning av foder, socklar och lister. Det sker dock efter semestern!

Våningssäng!

Jag håller på att bygga en säng till våra barn. Den är inte färdig ännu, men stommen är på plats. Nästa steg är att sätta upp "väggarna" som kommer att bestå av pärlspont, både på insidan och på utsidan. När den är klar kommer den att vara "inbyggd i väggen". Skönt att inte bara använda huvudet dagarna i ända.

I går var det slagsmål mellan syskonen om vem som skulle sova där uppe. Eftersom jag varken är klar med stegen eller sängräcket så får naturligtvis ingen sova i överslafen ännu. Det beskedet mottogs dock varken med munterhet eller tro på vad jag sa. Vi vet inte hur vi ska lösa frågan om vem som ska sova överst. Hur gör man? Hur vi än gör så känns det som att någon går som förlorare ur striden. Ska de köra varannan vecka? Eller? Hjälp!

Lika barn leka bäst

Läste Metro i morse på väg in till jobbet och fastnade för den alltid lika träffsäkra Jonas Cramby. Han skriver bl a i Café och har en kolumn i Metro en gång i veckan. Idag skrev han om hur långt kvar genusteoretiker har i sitt arbete (här). Jag brukar irritera mig på hur ofta jämställdhet förväxlas med likformighet. Det är inte samma sak! Bara för att jag klär min dotter i rosa, så betyder inte det att jag håller tillbaka henne. Jag hindrar inte henne att klättra, busa och slå sig. I jämförelse med sin storebror så är hon den tuffa, den som tar för sig, den som är fysisk. Att klä sina barn så att det faktiskt syns att de är pojkar och flickor är INTE att hindra dem att bli jämställda. Jag är definitivt en förespråkare för att man kan skilja på flickor och pojkar - det vore annars att säga att vi är födda lika. Och det är vi ju inte. Som sagt, likformighet är inte samma sak som jämställdhet. Och framförallt så hänger inte jämställdheten på hur vi klär oss. Nej, friheten att själva välja vem man vill bli, det är jämställdhet. Det är det jag vill ge mina barn. Definitionen på frihet är dock olika, eller som Jonas Cramby skriver: "Problemet är ju bara att man alldeles för ofta får intryck att friheten, som de mer nitiska genusteoretikerna predikar, är friheten att vara exakt som dem. Att tycka som dem, klä sig som dem och bete sig som dem."

Läs hans kåseri och hur det kan slå tillbaka på den som kritiserar andras frihet att välja hur de klär sina barn. Kul läsning!

Hammock - med bild!

Medan jag är på jobbet så har Matilda målat om och monterat vår nya hammock! Fy fan vilken underbar varelse. Och händig. Ser ni reklamen framför er?

- "Jag är inte bara mamma, jag är också snickare och målare."

- "Men hur hinner du med, du har ju en liten att ta hand om?"

- "Because...I am Super Mom!"

Visst blev den bra! Vi har inte hittat dynor vi gillar ännu, så det återstår. Temporärt är det vanliga tunna stolsdynor som får mjuka upp sätet något. Men jädrar i min låda vad det ska såsas i solen nu.

Mördarsniglar #2

Härligt att mördarsniglarna är så korkade i alla fall. Nu när det varit så torrt väder så ligger de nedgrävda och väntar på vatten så att de kan lägga nya ägg och sprida ännu fler av sina äckliga avkommor. De ligger där gömda och skyddas från terrorn från min spade och min ogräsuppdragare. Så kom jag på det! Om jag bara vattnar lite där jag misstänker att de flesta ligger - under terasstrallen - så kommer de kanske fram. Mycket riktigt! Efter bara 10 minuter med vattenspridaren igång så var det full aktivitet. Tio tjugo slemmiga sniglar kom framkrypandes från under trallen och från under täckbarken i planteringarna. Chop chop chop. En efter en blev de av med sina små slemmiga huvuden. Die suckers! Vet vad som väntar er hos oss! Ho ha ha ha ha haaa.

Hammock - utan bild

Skrev i höstas (här) om att det skulle bli härligt att sitta i hammocken som vi skulle köpa nu i vår. Nu har vi köpt den! Bild kommer. Vi gillade inte färgen så vi gör den utevit istället - har grundmålat delarna i dag och ska montera och måla klart den i morgon. Är det tänkt. Det enda vi inte hittade var snygga dynor, så det får Matilda fixa i veckan. Det känns liksom inte bra att köpa tre kuddar som kostar lika mycket som resten av hammocken om man inte gillar dem. Men det löser sig. Så...snart nice gung i trädgården!

Temperamentsfullhet

Det senaste tillskottet i familjen, Moa, har kommit in i vecka 14 nu. Det innebär enligt vår bebisbibel "Växa och upptäcka världen" att hon gått in i en ny utvecklingsfas. En ny utvecklingsfas innebär att hennes referensram i ett relativt snabbt steg byts ut mot en ny. Alla hennes intryck jämförs med en ny canvas. Detta är inte så konstigt väldigt skrämmande för henne. Det är som om vi själva plötsligt skulle få en stroke eller bli omedvetet påtända med heroin och vår hjärna går i spinn och upplever saker runt oss på helt nytt sätt; nya färger, ny rumsuppfattning, ny medvetenhet, etc.

Dessa övergångar förvandlar vår annars lugna, lättsomnade, och kvittrande tjej till en ostabil, jag-ska-inte-sova, ömsom livrädd ömsom jätteglad, skrikande dotter. Våra två andra barn följde denna bok klockrent när de var små. På dagen det var dags att gå in i en ny fas, så slog de om och bytte skin. Precis som nu kunde vi inte känna igen våra egna barn från en dag till en annan.

Som tur är så går dessa faser över relativt snabbt; från någon dag till ett par veckor, beroende på fas. Och faserna kommer mer och mer sällan...och det bästa är att de alltid kommer ur dessa faser som små underbara, harmoniska varelser.

Så ett tips, om du undrar varför ditt barn plötsligt förvandlas till ett besatt lilltroll över natten, så kan jag rekommendera ovan bok!

Mördarsniglar

Fasen vad äckliga de är - mördarsniglarna. Vi hade ett par tre förra året och i år har jag nog dödat 100 stycket hittills. Spaden klyver dem som en varm kniv i smör, men det är ju likväl "räligt", som man säger i Skåne. Sitter nu och googlar på effektiva metoder att ta kål på dem. Nematoder är tydligen det hetaste just nu. Det är små parasiter som infekterar sniglarna och äter upp dem inifrån. Ett annat alternativ är järnsulfat, som de tydligen gillar att gnaga på, trots att det löser upp tarmsystemet för dem. Usch. Ja, jag vill ju egentligen inte döda dem, kan de inte bara hålla sig borta? Men, de har nu gått till anfall, och anfall är bästa försvar. The war has come...

Lita inte på statistik!

Eftersom jag tidigare gjorde ett politiskt inlägg (som ett litet undantag) om de rödgrönas skattepolitik, och fick en totalt felaktig kommentar av en anonym person, så känner jag att jag måste göra reklam för två bra sidor som just nu kollar upp politikernas uttalanden som innehåller statistik:

Aftonbladets "Lögndetektorn" och SvDs "Faktakollen".

Kolla upp alla lögner som sprids av politikerna just nu - speciellt från de rödgröna.

Sen gillar jag även Jobbskatteavdrag.se där man kan se hur mycket man fått i "löneökning" de senaste åren p g a generella skattesänkningar och jobbskatteavdraget. T o m pensionärer har fått sänkt skatt, men vi som jobbar har fått ett extra avdrag för att vi faktiskt betalar mest till alla pensioner och sociala skyddsnät.

Flumeride

I väntan på Flumeride! Vått och kallt - kan det bli bättre när man är 5 år?

Nu så kommer glasståget

Nu så kommer glasståget, glasståget, glasståget. Nu så kommer glasståget, nu blir det glass!


Är nu framme i Sveriges framstjärt Göteborg för att fira att GB-gubben ska gifta sig. Lisebergskaninen är tydligen bestman. Heldag med karuseller och VIP-tält väntar. Vilket party! Barnen är sjukt tända på alla nya intryck. Göteborg, det är som ett annat land. Man väntar nästan på SMSet som säger "Välkommen till Göteborg! Här ringer du för 5 euro/min, och tar emot samtal för 2 euro/min. Trevlig vistelse önskar Telia."

Mina puddingar!

Pet Shop Boys hade en hit för en 20-25 år sedan där de sjöng "What have I, what have I, what have I done to deserve this?". Vilka stordåd har då icke jag gjort för att förtjäna mina tjejer. Kolla bara. Vilka puddingar!

Åtta ben är inte alltid bättre

Det skulle regna hela dagen, så idéen att gå på Skansen med tre barn lockade föga. Men prognosen visade sig överdriven och det enda regn som föll kom när vi var inne under tak hos de tropiska djuren. Krokodiler, ormar, grodor och spindlar. Kramgoda vänner alltså. I år har de öppnat en liten hörna där man dessutom kan klappa orm och spindel. Vännen på bilden sägs vara snäll, men jag kände mig lite trött och hade lite ont i huvudet precis då, så jag orkade faktiskt inte stå i den tre personer långa kön för att få bekanta mig med den. Kanske nästa gång...

Resten av området avverkades i rask takt. Höjdpunkten var de dagsgamla älgkalvarna som stapplade runt sin mamma likt berusade a-lagare. Dock väldigt mycket gulligare!

Sofftrött

Tjugo minuter efter kalaset slutade blev lillasyster Ida lite småtrött. Vi satte henne i soffan framför en film, och med favoritnappen i munnen tog det inte fem röda innan hon snarkade gott. Det visade sig dock svårare att ligga kvar i soffan än vad vi trodde. Men vad spelar det för roll när man kan slänga ner en stödjande fot i golvet? Det var inga problem för henne att sova vidare i denna krumbukta ställning, i en timme eller så...galet. Det ser ju verkligen bekvämt ut. Eller?!

Att överleva ett 5-årskalas

Barnens kalas blir mer och mer krävande. Inte så att de blir längre än de normativa två timmarna, men som förälder blir kraven plötsligt högre att ordna en tillställning som varje gång överlevererar. Förväntningarna byggs upp till ibland orimliga proportioner efter varje annat kalas där en påhittig förälder lagt till något nytt och spännande. Jag som inte är en festfixare av stora mått, speciellt inte när det blir är till barn, tänkte ändå till en extra gång när jag gjorde en skattjakt efter godispåsarna i slutet av kalaset. Jakten var tänkt att bli partyts clou och verkligen få ungarna att gå i taket. Visst blev det lyckat, men däremot kom det inte som något nytt och fräscht i barnens ögon. Redan efter en kvart då de satte sig ner för en tugga lunch så var det någon som frågade om det var skattjakt direkt efter maten, eller om den skulle dröja till slutet av kalaset. Så mycket för min överraskning... Men Max gav ändå helhetsbetyget "tummen upp" - och det är trots allt det som räknas i min bok.

Det kan bli för sött

Min fru gör chokladbollar (för er lite äldre är det samma sak som vi kallade negerbollar) till Max födelsedag i morgon. Hon insisterar att rulla dem i pärlsocker. Jag har en 'sweet tooth' - det erkänner jag - men t o m jag tycker att det blir för sött. Det blir liksom socker med socker. Eller som strippen med Calvin och Hobbes:

[Hobbes]: "What cereal you eating?"

[Calvin]: "Sugar-coated chocolate sweet-bombs!"

[Hobbes]: "Urgh...you like 'em?"

[Calvin]: "They're ok...but need sugar"

Samma här. Bollarna är söta som det är, eller? Tydligen inte. På med mer socker! Jag föredrar kokos. Det känns lite mer "köbe-kagor" (skånskt uttal, red.anm.). Vad tycker ni?

Rödgrönas skattehöjningar påverkar alla negativt

Jag måste bara göra ett politiskt inlägg eftersom det påverkar alla, speciellt småbarnsföräldrar, eftersom vi ofta precis kommit en bit in i karriären och därmed tjänar lite mer än innan, men samtidigt har de största utgifterna i form av bostadslån, barnunderhåll, obetald bil, etc. Jag hittade en skön kommentar på dagens artikel i Aftonbladet.se om de rödgrönas planerade skattehöjningar och de vinner valet i höst. Tro inte att skattehöjningar inte påverkar alla:
"10 personer går dagligen ut för att äta middag. Notan blir 1000 kr. Notan delas på samma sätt som skatt betalas: - De första fyra - de fattigaste - betalar ingenting; - den 5:e betalar 10 kr; - den 6:e betalar 30 kr; - den 7:e 70 kr; - den 8:e 120 kr; - den 9:e 180 kr. - Den 10:e personen, den rikaste, betalar 590 kr. De 10 åt middag på restaurangen varje dag, nöjda med uppgörelsen. Tills en dag, då ägaren till restaurangen gav dem rabatt. "Ni är så bra kunder", "jag ger 200 kr rabatt på era middagar." Middag för 10 kostar nu 800 kr. Man ville fortfarande betala middagen som skatter betalas. De första 4 påverkades inte, de fick fortsätta äta gratis. Men hur skulle de andra 6 göra - de som betalade? Hur skulle de dela upp rabatten på 200 kr så att alla skulle få sin del? De insåg att 200 kr delat med 6 blir 33,33 kr. Men drog de bort det från varje persons andel skulle den 5:e och 6:e personen få betalt för att äta. Restaurangägaren föreslog att det vore rättvist att reducera varje persons nota proportionellt. Han räknade ut de belopp varje person skulle betala. Resultatet blev att även den 5:e personen fick äta gratis, - den 6:e fick betala 20 kr, - den 7:e betalade 50 kr, - den 8:e 90 kr, - den 9: 120 kr, - den 10:e personen betalade 520 kr istället för tidigare 590 kr. Alla fick lägre pris än tidigare och de 4 första fick fortsätta äta gratis. Utanför restaurangen började de jämföra vad de sparat. "Jag tjänade bara en tia av rabattens 200 kr,"började den 6:e personen. Han pekade på den 10:e : "men han tjänade 70!" "Precis," sa den 5:e personen. "jag sparade också bara en tia. Det är orättvist att han fick sju gånger så mycket som jag!" "Det är sant!" skrek den 7:e personen. "varför ska han få 70 kr tillbaka När jag bara fick 20? De rika ska alltid få det bättre!" "Vänta ett tag," skrek de 4 första, "Vi fick ingenting! Det här systemet utnyttjar de fattiga!" De 9 personerna skällde på den 10:e och kallade honom för utsugare som sög blodet ur de fattiga. Nästa kväll kom inte han till middagen, skönt tyckte de andra 9, satte sig ner och åt. När notan kom upptäckte de något viktigt. Det fattades 520 kr..."

...fast snart är sommaren här!

Trots nattkylan vågar sig dock några tappra blåsippor upp på tomten. Utan varken strumpor eller skor visar de vägen för det som snart komma skall. Sommarn!

Fortfarande kallt

Det är ännu inte sommar här. Hänga badbyxor ute på tork över natten fungerar inte riktigt...

Ensam är stark

Tussilagon: "Här borta, vi kör här borta!"

Annan blomma: "Det ser lite stenigt ut, va?!"
Tussilagon: "Äsch, var inte så kinkig...kom nu!"

Annan blomma: "Kan man verkligen växa där? Finns det inget bättre?"

Tussilagon: "Var ingen kärring. Här blir skitbra!"

Annan blomma: "Jag vet inte..."

Tussilagon: "Jag kör här i alla fall"

Annan blomma: "Mmmm...."

Tussilagon: "Å hej! Nu sitter jag här. I solen. Och njuter. Kom!"

Annan blomma: "Jag tycker det ser lite stenigt ut jag...."

Tussilagon: "Stenigt? Var då? Du är bara lite petig."

Annan blomma: "Kanske det...nej, jag kollar runt lite till"

Tussilagon: "Vadå, ska du bara lämna mig här?"

Annan blomma: "Ledsen. Vi ses!"

Tussilagon: "Men just schysst! Ok, jag hänger på. Men va fan...öhh...hjälp...jag sitter fast. Mina rötter är som ogräs."

Annan blomma: "Hm. Vi kanske ses sen. Hej hej."

Tussilagon: "Arrrgggghhhhh. Hallå. HALLÅ. Du där...hjälp...hallå!"

Shabby Chic

Matilda bygger en pysselhylla av plywood till barnen. Tanken är att alla pennor, penslar, indianpärlor, flörtkulor, etc. ska ligga i små lådor i deras egen hylla. Jag sågade ut bitarna och nu håller hon på och limma och spika ihop bitarna. Den blir grym! Det är lite svårt att jobba hemma i oväsendet, men ljuvligt att kunna vara tillsammans på dagarna. Hon är duktig på pyssel! Först gjorde hon en ritning, skickade mig att köpa plywood, fick mig att såga ut bitarna, och nu är det alltså montering som pågår. Nästa steg blir att måla den. Inte bara vit, utan 'shabby chic'-vit, d v s med lite avskavda kanter och hörnor. Only the best is good enough when it comes to the kids!

5000:- om året

Jag läste att vi svenska villaägare i snitt lägger ner femtusen kronor om året på våra trädgårdar. Det placerar oss tydligen i någon typ av toppranking i världen. Men trots det höga snittet är svenska trädgårdar knappast kända i världen för att vara spektakulära. Det finns ingen trädgårdsarkitektstil som heter 'svensk trädgård'. -"Vilken typ av trägård ska ni anlägga? En japansk, engelsk, fransk...eller kanske svensk?". Nä. Men det är väl som allt annat här i Landet Lagom: högt snitt, men väldigt små varianser. Höga medellöner, lägst lönespridning i världen. Högst snitt på trädgårdsinvesteringar, mycket få praktträdgårdar.

Vi drog i alla fall vårt strå till stacken igår för att höja snittet. Ett par femhundralappar på Plantagen för toppdress, P-jord, krukor, krukväxter och gödning. Hurra!

Flygrädsla

Vi ska ut och flyga med hela familjen i veckan. Det är inte speciellt märkvärdigt. Förutom att jag blivit mer och mer flygrädd med åren. Det känns som att jag har mer att förlora för varje barn vi får. Oron är nu uppe på trippel jackpot. Jag är rädd för att dö och lämna resten av familjen bakom. Jag är rädd för att resten av familjen ska dö och lämna mig bakom. Tänker på alla de som fick sina familjer söndersplittrade i tsunamikatastrofen och undrar hur jag själv skulle klara av att leva vidare. Kan inte förstå hur det skulle gå till. Så man köper försäkringar för att ekonomiskt klara en livskatastrof, men det blir till en sorts falsk trygghet. Ungefär som låset på ytterdörren. Vill någon ta sin in så gör de det oavsett vad ASSA:s reklam utlovar. Vill Döden knacka på, så gör den det.

Därför är jag glad att vi alla flyger tillsammans. En för alla, alla för en. Kommer vi fram, så kommer alla fram. Kommer vi inte fram, så kommer ingen fram. Det känns tryggt. Glad påsk!

Huvudet på skaft

Bilden togs i höstas när jag gjorde en "CT skalle", d v s en skiktröntgen av skallen för att leta efter oegentligheter. Det visade sig att min huvudvärk inte var några illtyg, utan endast spänningar i huvudmuskulaturen. Kuren var raska promenader, 30 minuter varje dag, men det recept har jag väl följt lite si och så. Spänningshuvudvärken har i alla fall släppt.

När jag var liten, och funderade över döden mer än nu, så undrade jag alltid hur mitt skelett skulle se ut. Utan skinn och kött alltså. Speciellt skallen - "dödskallen". Jag sörjde lite att jag aldrig skulle kunna se den "live".

Men titta...man ser att det är jag på bilden, men också hur skallen ser ut. Fantastiskt! Det ser dock ut som om mina framtänder sticker rakt fram, men det gör de inte. Och dubbelhakan? Den finns väl inte i verkligheten? Och ser det inte lite väl tomt ut inne i skallen? Konstigt. Ser ni lagningen då? Coolt med gammal hederlig amalgam!

Man måste ha gjort någonting rätt

Jag sitter och avslutar lite jobb och mitt emot mig på Matildas dator sitter de äldsta barnen och spelar datorspel tillsammans. Lilltjejen blev lite rädd när de var inne i ett spökhus. "Jag är rädd", hörde jag henne gnälla. Då la storebror en arm om henne och tröstade och sa att det inte var någon fara. Hur gulligt är inte det då?

Sjukdom över

Fick "kräkis" i helgen. Fy. Fan. Det känns som man ska vrängas ut och in. Helt seriöst. Det är bara andra gången i livet jag fått denna akuta sjukdom. Som tur är håller illamåendet bara i sig i några timmar, men efter det är man matt som en överkörd katt. Nu börjar det i alla fall bli bättre och jag kan börja ta hand om barnen igen ordentligt. Otur för familjen så drabbades jag och Matilda av samma sak inom en halvtimme. Från 100 till 0 på några minuter. Fullt frisk ena minuten, för att dreggelyra som en överdoserad pundare några minuter senare. Stackars barnen - de var så otroligt duktiga medan deras mamma och pappa låg och talade i den stora vita telefonen. De tog hand om varandra och förstod att vi inte riktigt var på topp. Men nu blir det ändring. Slutspelsskägget ska av och jag ska åter bli människa. Tummen upp för friska magar!

Min nevö har kommit!

Min brorson kom till världen i natt! Vilket litet underverk han är. En riktig pudding. Min egen lille nevö. Jag gillar att säga nevö, det låter lite mer förfinat än brorson. Det omges på något sätt av en aura av genuinitet, arv, blodsband, och traditioner. På samma sätt blir jag hans onkel, eller farbror. Jag gillar inte farbror lika mycket som onkel. Medan farbror för tankarna till en grå herre med odefinierbar roll, beskriver onkel en koppling, en uppgift, och ett syfte. Mitt syfte blir att välkomna vår nya släkting och visa honom hur mycket vi alla älskar honom.

Så...välkommen min lille nevö, önskar din onkel (och även din tante och dina tre kusiner!)

Sådan far, sådan son

Max och jag gick upp lite tidigare än resten av familjen idag. Med lite tidigare menar jag kvart i sju, inte vråltidigt men med mina mått mätt ganska arla. Vi gjorde morgontoalett tillsammans, Max tvättade sig medan jag rakade mig. När jag satte på mig en skjorta, så hämtade han sin skjorta. När jag satte på mig ett bälte till byxorna, så skulle han så klart också ha bälte i sina jeans. Sedan smög vi ner till frukosten, lika som bär, och hällde upp varsin tallrik vaniljyoghurt, var sin grov smörgås och var sitt glas äppeljuice, och så satt vi där i vad som kändes som mitt i natten och filosoferade över en massa världsliga ting. Hur mysigt som helst!

Sedan vaknade lillsyrorna och Matilda och den riktiga dagen tog sin början.

Bussbråk i morgonträngseln

Det var trångt som fasen på 74:an mellan Stockholm Södra och Skanstull på morgonen idag. Bussen var försenad och det var en ganska stor hop människor som försökte tränga sig på. Jag kunde känna en viss kollektiv irritation över trängseln. Inför ankomsten till andra hållplatsen reste sig så en äldre herre upp för att göra sig beredd för avstigning, varvid följande konversation uppstod mellan den äldre mannen och den man i yngre 20-årsåldern som stod klämd bredvid sätet som blev ledigt:

Yngre mannen: Du kan väl vänta att resa dig tills du ska gå av...?

Äldre mannen: Jag bara förbereder mig inför avstigningen så att det ska gå smidigare.

Yngre mannen: Ja, men du märker väl att det är ganska trångt, så du kan väl vänta lite?

Äldre mannen: Jag får nog plats om du flyttar på dig, din fete jävel!

Yngre mannen: Öhh, va?!

Äldre mannen: Du hörde mig, fettknopp.

Yngre mannen: Öhh, jag är kanske fet, men du är ju helt dum i huvudet, jag kan banta.

Äldre mannen: (tystnad, tittar bort, kramar ledstången så knogarna vitnar)

Tack för den morgonhumorn säger jag!!!

Workin' on the Highway...with a baby in my arms!

Tur att bredband och trådlösa routrar är uppfunna! Hur gjorde man innan när man satt hemma med barn i famnen och behövde arbeta? Just det...man hade en barnflicka! Dyrt och omodernt. Nu kan man istället koncentrerat sitta och hacka sig fram på informationsmotorvägen och lägga ny elektronisk vägbana, samtidigt som man kan känna andetagen och kroppsvärmen från sitt nyfödda lilla underverk.

Länge leve tekniken!

Mer tid för familjen med hjälp

Jag är verkligen ingen förkämpe för varken höger eller vänster, snarare en förespråkare för det kloka och pragmatiska. I min lilla värld med familjen och vänner i centrum försöker jag undvika att tala kategoriskt om människor och inte använda påhittade och meningslösa ord som klassamhälle, orättvisa, ojämlikhet, osv. De är sprungna ur en äkta klasskamp för hundra år sedan, men lever endast kvar i rödvinsdimmiga, studentkorridorsfantasier, helt utan realistisk verklighetsförankring. Mina förutsättningar för att nå någon typ av framgång i livet har aldrig varit baserat på stora monetära tillgångar eller starka vidareutbildningstraditioner inom familjen. Mina föräldrar har i o f s båda läst vid universitetet, men finansieringen av utbildningen har helt skett på egen hand, precis som min egen. Jag har alltså valt att satsa på någonting som staten, alla vi, erbjuder samtliga invånare i landet, för att växa som individ och nå lite högre än där jag kom ifrån. Inga silverskedar i mun här inte. Jag har fortfarande 200 000 kr i skulder till CSN som jag måste betala av varje månad.

Därför blir jag så matt när rödvinsvänstern skriker ut sin förtvivlan om hur orättvist allt är i samhället. Eftersom båda sidorna vill värna om det solidariska samhället tror jag den största skillnaden mellan vänstern och högern idag är att vänstern tycker synd om människor, medan högern tror på människor; tror på människors förmåga att göra något själva, att inte alltid bli omhändertagna, att hitta stolthet i det man åstadkommer.

Jag anlitar inte subventionerad städhjälp för att jag tillhör någon typ av överklass. (I de trötta termerna har jag själv gjort en klassresa från att ha vuxit upp i en familj där vi tidvis levt under socialens existensminimum, till att nu själv ha råd att bo i hus och äta kött alla dagar i veckan om jag skulle vilja). Jag ser inte ner på de som en gång i veckan kommer till oss och hjälper till med städningen. Tvärtom. De gör sann samhällsnytta. Men trots att vi bor i hus och har en bil, och många skulle placera oss i kategorin "övre medelklass", så finns det tyvärr inte på kartan att vi skulle ha råd att anlita hemhjälp utan RUT-avdraget. Företaget vi anlitar är frukten av RUT-avdraget. Om avdraget försvinner kommer vi att säga upp avtalet med dem och de kommer att behöva lägga ner verksamheten, eller övergå till att betala svarta löner. Det spelar väl ingen roll vem det är som utnyttjar avdraget - rik eller fattig. Det kommer alltid vara så att den med mer pengar kan köpa mer saker. RUT-avdraget är ett fantastiskt billigt sätt för staten att sätta folk i arbete, underlätta för (som i mitt fall) småbarnsföräldrar att få ihop livspusslet, samt skapa instegsjobb till många annars har det svårt att hitta arbete (invandrare, ungdomar, nybakade snickare, etc.).

Sluta gnäll på att allt är så orättvist hela tiden - länge leve pragmatismen!

De är sötast när de sover

De är söta som socker...men de gör ju inte så väsen av sig de flesta timmarna på dygnet. Upp till 20 timmar sover de små nyfödda tydligen. Så också Moa. De fyra timmarna hon är vaken är oftast på det vi andra kallar "natten". Det börjar dock ändra sig (ta i trä) för i natt sov hon i princip från kväll till morgon.

När hon är vaken är det ett av två tillstånd som gäller; skrika högt som fasen för att tala om för alla runt omkring att hon minsann inte fått mat på minst en timme, eller ligga vid bröstet och käka/snutta. Tillstymmelse till ett tredje tillstånd börjar dock faktiskt att skönjas. Det är ett sorts skeptiskt kisande och blinkande. För oss föräldrar är detta är ett ganska trivsamt tillstånd eftersom vi då tror att hon faktiskt börjar lyssna på våra röster och inte bara låta alla reaktioner styras av hennes mages fyllnadsgrad. Men visst är hon en pudding den lilla ät- och sovmaskinen!!

Pappaledig!

Börjar landa efter hemkomsten från BB! Matilda födde vår andra dotter - Moa - i torsdags morse. Vårt tredje barn! Jag kan nu titulera mig trebarnspappa. Förlossningen var helt fantastisk och gick perfekt. Min fru är helt klart född till att föda barn. Hon är en födelsemaskin. Hon hade ont i början när värkarna startade så klart, men efter lite lustgas och ryggmärgsbedövning så gick det som en dans om du frågar mig. Hon var hur cool som helst. Under öppningsfasen så tvingade hon t o m mig att lägga mig och sova en stund medan hon lugnt läste skvallerblaskor. Det kändes lite slött, men man ignorerar inte order från en föderska. Lilla Moa kom alltså till oss klockan 06:56 den 25 februari 2010. Vi har tänkt att det räcker med barn nu, så förutom att vi fick ett nytt barn fick vi också färdigställt "slutfamiljen". Så här kommer således vår slutgiltiga familjekonstellation se ut. Vi är stolta och mycket nöjda!
P.S. På bilden hänger jag och Ida framför lite eftermiddags-TV medan Matilda är inne i stan med Moa och tar ett blodprov/PKU-test. Hur mysigt har inte vi det då?! Myyys!

All dressed up and nowhere to go

Hemmajobb när det är som bäst - man har haft ambitionen att komma iväg, men stoppas av något som gör att man måste arbeta hemifrån. Idag var det naturligtvis vädret och SLs inställda avgångar, men det kan vara vad som helst. Det väsentliga för en riktigt lyckat hemmaarbete är att man är påklädd i skjorta och kavaj så att känslan av att vara på kontoret blir riktigt genuint. Man kan nästan höra kollegornas prat i bakgrunden. Kaffet är påsatt så att man kan ta en spontanpaus när man stirrat på skärmen för länge och i stället ställa sig och "hänga vid automaten" ett tag. Ljuvligt! Och visst ser det trevligare ut att sitta med kavaj vid köksbordet och jobba än om man bara hade haft på sig en sliten pyjamas? Lite seriösare, lite proffsigare.

Köldrekord

Jag vet att alla tjatar om hur kallt det är, men i morse var det ju helt sjukt kallt. Det är inte ok att det är kallare än i frysen ute när man vaknar. Till och med norrlänningarna här tar på sig långärmat idag.

Dagens elpris gör inte saken bättre för en stackars husägare. Kanske är dags att konvertera tillbaka till olja? Trots att vi har bergvärme skulle det med dagens dagspris vara billigare att elda med olja för att värma upp kåken. Måndagens el kostar över tusen spänn. Det är inte ok.

Men jag klagar inte. Det är bara att titta ut på fågelbordet där de små mesarna kurar runt maten som små dunbollar och konstaterat att det kunde varit värre. Mycket värre. Det är snart vår.

Utflyktshelg

Eftersom barnen går på utomhusdagis så vill man gärna hitta på något inomhus med dem på helgerna. Trots all härlig snö just nu så känns det lite taskigt att dra på dem overaller när vi alla är hemma tillsammans. Kanske är det mer deras föräldrar som inte vill gå ut om jag ska vara ärlig...

Lördagen spenderas därför i Fjärilshuset i Hagaparken med sonen medan lilltjejen fick gå på bio men sin mamma och se på barnmatiné. Båda rätt nöjda med att få lite ensamtid med föräldrarna utan syskon. Rekommenderas.

Söndagen däremot var en gemensamhetsdag med hela familjen samlad. Naturhistoriska riksmuseet fick underhålla oss i hela tre timmar! Succén fick en lysande start med dinosaurieutställningen - barnen blev rädda och uppspelta på samma gång. Utställningen Sveriges natur var också kul med bl a en gigantisk groda de kunde klättra upp på. Vi avslutade med experimentrummen som de knappt ville lämna. Barnen somnade gott på kvällen. Bra avslutning på en bra helg helt enkelt!

Hoppetossa!

Min dotter har hopp i benen. Hon hoppar på allt som ger någon typ av svikt. Hon kan stå på en matta och bara hoppa rakt upp och ner. Jag blir trött bara av att titta på henne. Min fru som nu gått på mammaledighet inför den stundande nedkomsten lät barnen slippa dagis idag och tog dem istället till ett lekland i Sickla för rastning. Dottern hittade tydligen en hoppmatta - jag fick bilden skickad av min fru. Det måste ha varit det närmaste himmelriket dottern hittills upplevt i sitt två och ett halvt-åriga liv. Kolla hennes blick! Den är stenhårt fokuserad på mattan, den söker efter det perfekta avstampet, den flackar inte en millisekund. Hon är ett med trampolinen. Jag önskar jag kunde varit med.

Avatar 3D

Man får passa på att kolla på bio när alla ingående parametrar tillåter det: förälder på besök, film som man vill se visas, samt att nya spädbarn inte nedkommit ännu. Ett kort window-of-opportunity öppnade sig i helgen varför Avatar 3D bokas in.

Generellt bra dejtfilm måste jag säga; kamp mellan gott och ont, vacker naturmiljö, blåa och snälla varelser, ett djupare budskap, och framförallt ett lyckligt och romantiskt slut. Dessutom maskerad på köpet! 3D-brillorna är kanske inte snygga, men utklädning lockar till smajl. Jag ger Avatar 3D betyget 4 av 5. Det som drar ner är den något amerikanska actiongubben som får lite mycket utrymme i slutet av filmen, samt att man blir hysteriskt kissnödig av att sitta 2 timmar och 40 minuter efter druckit upp 1 liter läsk som ingår i Hollywood-menyn på SF. Det borde ingå en kisspåse i menyerna. Skärpning!

Moa kommer att regera!

Innan hon ens kommit ut ställer hon till besvär den lilla Moa. Med tre veckor kvar till beräknad nedkomst så var vi igår hos barnmorskan för rutinkontroll; blodtrycksmätning och mätning av magen, samt lyssnande på Moas lilla hjärta. Vid förra kontrollen kunde barnmorskan konstatera att huvudet var fixerat, vilket var helt enligt plan. Istället kom kommentaren denna gången, "Oj, här låg det inget huvud längre. Hon ligger helt tvärs över magen". Men tack för den passningen!

Så nu tre veckor innan nedkomst ska Matilda in på "vändning" i ett försök att styra upp Moas något stökiga beteende. Funkar det endast tillfälligt så väntar de en vecka och vänder Moa rätt igen och sedan sätter de igång förlossningen. Undrar om de får hålla Moa på plats då under tiden. Kommer det då vara en barnmorska som hänger över magen och håller fast Moa till dess att hon kommit ut? Annars kanske hon snurrar igen. Vad vet jag...

Inget av de andra två barnen har betett sig så här. Kanske försöker Moa redan nu säga att hon är en egen individ som minsann inte kommer att ta några regler som resten av familjen redan tar för givna. Hon kommer ta plats det är helt säkert. Jag ser framför mig hur hon ligger där inne och ler och mimar: "Här kommer jag och det är jag som bestämmer! Det är bra att ni fattar det redan nu!"